Tack för fin återkoppling på tidigare brev och hoppas att du tycker om detta brevet också! Denna gång om bl.a. korruption, disclosureförordningen, vattendagen, FIs hållbarhetsrapport och en intervju med en företrädare för ”maskinuthyrningsbranshcen” – om cirkularitet. Som vanligt är jag tacksam för såväl spridning som återkoppling.
“En del svenska företag ligger långt fram när det gäller öppenhet och omställning. Övriga gör klokt i att höja sin ambitionsnivå och lära sig av dem som är bäst i klassen.” -Finansinspektionens hållbarhetsrapport 2021, sid 5
Korruption. Vid det här laget känner väl de flesta till att för bara ett par decennier sedan var det avdragsgillt för svenska företag att betala mutor i andra länder. Från det perspektivet är det inte så svårt att förstå hur djupt rotat korruption är som affärsmetod. Min bild är visserligen att svenska företag har gjort stora framsteg senaste åren och att korruption inte längre är en vedertagen affärspraxis. Jämför bara med hur synen på gåvor, inom såväl privat som offentlig sektor, förändrats. Whiskey flaskor och bjudresor är inte lika vanligt längre och i den mån det fortfarande förekommer dyker flaskorna ofta upp på julborden i stället för att berörda inköpare eller chefer tar med dem hem. Uppdrag Gransknings reportage om mutor av Scania i Indien – ett företag med mycket höga hållbarhetsambitioner – är samtidigt en viktig påminnelse om att korruption förekommer och att svenska företag absolut inte är immuna; det tycks finnas en lockelse i att ta genvägar samtidigt som de flesta av oss som arbetat med att försöka ro i hamn affärer på ”svåra marknader” vet att det faktiskt går att göra affärer utan mutor!
Förra månaden skev jag en del om EUs taxonomi för hållbara investeringar. Nu är det “disclosureförordningen”, som trädde i kraft 10 mars, som många talar om. I och med förordningen är finansmarknadsaktörer skyldiga att lämna särskild hållbarhetsinformation på sin webbplats och i upplysningar som lämnas innan avtal ingås. Från 1 januari 2022 ska ESG-faktorer redovisas även i den regelbundna rapporteringen. Finansinspektionens uppmaning till finansmarknadsaktörerna är att ”systematiskt identifiera hållbarhetsfaktorerna (ESG-faktorerna) i den egna verksamheten och se över hur de kan integreras i hanteringen av hållbarhetsrisker i relevanta processer. När det gäller klimataspekter är TCFD:s rekommendationer en god utgångspunkt, eftersom de redan är integrerade i direktivet om icke-finansiella rapporter (NFRD) genom riktlinjer från EU-kommissionen”. Den svenska överätningen av förordningen kan ni läsa här.
Stort och smått
Utbildning blir allt viktigare på arbetsmarknaden och därför är konsekvenserna av Covid-19 på utbildningsnivån oroande. Rädda Barnen räknar med att världens barn i snitt förlorade 1/3 (74 dagar) av sin utbildningstid förra året.
Svenska klädföretag (först H&M, sedan även Lindex och Kappahl) har tillfälligt slutat köpa in kläder från Myanmar, som en följd av militärens maktövertagande. Det känns bra men det väcker också frågor om vad som är det bästa sättet att agera i situationer av tilltagande människorättsövergrepp. Demokratin är dessvärre på tillbakagång i världen sedan 10-20 år tillbaka och att isolera samtliga icke demokratiska stater är sannolikt varken önskvärt eller möjligt. En bra genomgång av denna fråga bjöd Börje Ljunggren (tidigare Kinaambassadör, bland annat) på i Dagens Nyheter häromdagen.
EU parlamentets förslag till klimattullar har rönt en hel del intresse och SWECOs hållbarhetschef Mattias Goldmann skrev nyligen att detta kan vara den game changer som klimatet så desperat behöver. Tanken är att tullarna ska tvinga fram mer verkliga pris på utsläpp även i de länder där varorna tillverkas – i annat fall beläggs de med strafftullar. Därmed skapas ett incitament för länder att beskatta koldioxidkrävande industrier mer. Om det blir verklighet återstår dock att se.
Nyligen inföll Internationella Vattendagen – och dessutom Skogens dag. Just nu rasar som bekant en omfattande debatt om den svenska skogen och inte minst skogsvården. I korthet kan debatten sägas handla om såväl biologisk mångfald (vilket utarmas i “industriskog där det råder så kallade monokulturer), skogen som kolsänka (har vi i ur ett klimatperspektiv “råd” att avverka skog och i så fall vilken skog, hur mycket och när?) samt lönsamhet. Debatten är intensiv och att inte minst biologisk mångfald börjar värdesättas alltmer är tydligt. Motsättningen blev tydlig när VDn för statliga Sveaskog, Hannele Arvonen, fick gå nyligen.
Vatten diskuteras inte lika intensivt i Sverige, men det kanske det borde; till skillnad från t.ex. olja så är ju vatten livsviktigt på riktigt. Dessutom är vatten centralt för våra ekonomiska system. Därför kanske inte så konstigt att när McKinesy skriver i en rapport nyligen: ”However, hope is not lost. Businesses can play a leading role in mitigating the water issue to limit not just their own risk but also the risk of all stakeholders relying on these systems. This can be accomplished by directing action through three spheres of influence: direct operations, supply chain, and wider basin health.” För de som är intresserade av mer information om vatten och vattendagen rekommenderar jag ett besök på svenskbaserade vatteninstitutet SIWIs hemsida.
Månadens rapportrecension
Finansinspektionen kom nyligen ut med sin hållbarhetrapport för 2021. Utgångspunkten är riskdagens beslut från 2015 om att det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling. Mycket intressant (och lättillgänglig) läsning för de som är intresserade av hur finansiella företag arbetar med hållbarhet och hållbarhetsrisker, inklusive hållbarhetsredovisning. I rapporten konstateras bland annat att mer enhetlig standard för hållbarhetsredovisning (globalt) sannolikt kommer inom kort (samtal pågår mellan bl.a. GRI och SASB). Rapporten ger också en fingervisning om att myndigheternas intresse för hållbarhet fortsätter att öka och att självreglering och företagens goda vilja att ställa om nog inte kommer räcka framöver; det finns t.ex. ingen anledning för banker att avvakta utan de bör redan nu gå före och redovisa sin exponering mot klimatrelaterade risker. I rapporten föreslår FI också att företag i ökad utsträckning bör sätta och redovisa internpris på koldioxid, som en förberedelse mot en mer realistisk prissättning på koldioxid (alla är inte lika övertygade om det förträffliga med detta förslag, vilket jag får återkomma till vid annat tillfälle).
”FI kan inte heller förbjuda finansiella företag att finansiera miljömässigt ohållbara verksamheter och aktiviteter. Men FI kan, och ska, ställa krav på att finansiella företag tar hänsyn till, och hanterar, relevanta risker. Det kan innebära att finansiella företag behöver minska sin finansiering av verksamheter som inte är långsiktigt hållbara eller hålla mer kapital i förhållande till exempelvis klimatrisker.”
Läsning rekommenderas! För övrigt ser jag fram mot framtida rapporter från FI som inte ”bara” fokuserar på klimatet.
Månadens reflektion
Jag tror vi behöver tala mer om vad som är det mest effektiva – och samtidigt etiskt försvarbara – sättet att handla med och i auktoritära länder. Handel leder inte automatiskt till demokrati, vilket Kina förmodligen är det tydligaste exemplet på. Samtidigt är isolering oftast inte någon bra strategi. Inom t.ex. utvecklingssamarbetet finns en hel del exempel på hur förändring kan åstadkommas trots att ledande politiker i mottagarlandet motsätter sig demokratisering. De som deltagit i förhandlingar vet att vägen till målet inte alltid är rak och det kräver såväl uppfinnesrikedom som flexibilitet att nå målet. Även om förhandlingsparten inte alltid har goda avsikter går det ofta att nå resultat – med bibehållen etisk kompassriktning.
Månadens intervju
I tidigare nyhetsbrev har jag vid flera tillfällen nämnt cirkulär ekonomi. Att gå från ett linjärt synsätt till ett mer cirkulärt är nödvändigt om vi vill ställa om mot ett mer hållbart samhälle. Jag tror vi står inför en omställning som kommer sätta stora spår, men riktigt hur är inte riktigt lika tydligt. En del spännande exempel finns påDelegationen för cirkulär ekonomis hemsida. Nedan delar jag också för en intervju med en person som arbetar i en bransch som i högsta grad berörs av denna omställning. Det är tydligt att kunderna i stor utsträckning driver denna förändring men det är också tydligt att det finns mycket kvar att göra och många nya affärsmodeller kvar att utveckla…
Tre frågor till Jim Rendahl, COO på RENTA
Vad är RENTA för bolag?
RENTA är ett i grunden finskt företag som bildades 2015 och kom till Sverige 2018. Vi hyr framför allt ut maskiner – stora som små. Det här är en växande bransch som genomgår omfattande konsolidering just nu, med de för- och nackdelar som det innebär i fråga om att bygga företagskultur, fleet management mm. Men vi har en bra grund att stå på vilket gör att vi är en av de som växer snabbast och vi är redan nu en av de större aktörerna på den svenska marknaden. Idag har vi 44 depåer för uthyrning runt om i Sverige.
Vad är hållbarhet i er affär och vem driver den?
Vår affärsidé är att tillgängliggöra bra maskiner till kunder som behöver dem – men inte hela tiden – och därigenom slipper de införskaffa maskiner som de upplever som lite för dyra i inköp. Det innebär ett effektivt resursutnyttjande som minskar åtgången av metaller och annat som behövs för framställning av våra maskiner. Vi ser oss som en del av en framväxande cirkulär ekonomi, där vi lägger det linjära tänkandet bakom oss. Det fanns ju en affär i uthyrning före dess att vi började se på denna verksamhet ur ett hållbarhetsperspektiv, men efterfrågan på mer hållbara produkter och tjänster upplever jag helt klart har fått vår bransch att växa. Och den utvecklingen drivs av våra kunder och våra kunders kunder. För ganska många kunder är hållbarhet en utgångspunkt som de driver stenhårt, inte minst de företag som är så stora och medvetna att de har egna hållbarhetsansvariga. Vi försöker att se hållbarhet som mer än en miljö- och klimatfråga. Vi har tittat på Agenda 2030 och försöker se hur den kan stärka oss, men inte minst tänker vi att vi vill vara en “good citizen”. Ett schyst företag som tar ansvar även i de lokalsamhällen vi verkar. Och i det ser vi en trend som inte bara handlar om från idrottssponsring utan alltmer om aktörer såsom t.ex. Stadsmissionen.
Vad betyder hållbarhet för er framöver?
Dels finns förstås saker vi kan göra för att minska vår egen påverkan ännu mer, såväl vad gäller våra egna utsläpp som andra aspekter av hållbarhet än klimat. Men en ännu större utmaning är att bli vad jag tänker på som “truly sustainable”; att arbeta fram nya affärsmodeller där vi och våra kunder arbetar ännu närmre och kanske delar risker på ett annat sätt. Att gemensamt gå från det linjära tänkandet till det cirkulära och då kanske tala mer om sparsamhet än återanvändning. Här finns en kod kvar att knäcka som vi inte är helt färdiga med ännu.