Världsnyheter
April har varit en händelserik månad med flera skärpta utsläppsåtaganden. Huvudskälet får nog antas vara Joe Bidens klimatmöte 21-22 april, där ett 40-tal världsledare deltog (Sverige fick en sen inbjudan, men företräddes utöver av miljö- och klimatminister Per Bolund av Vattenfalls VD Anna Borg, som gjorde ett inspirerande framförande om fossilfri stålproduktion). Eftersom länder använder olika utgångspunkter är det inte helt enkelt att jämföra de olika åtagandena men flera av dem var betydande – om än otillräckliga.
EU Parlamentet och medlemsländerna har enats om en klimatlag med målet att koldioxidnivån ska minska med 55% till år 2030 från 1990 års nivåer. USA:s åtagande är en minskning med 50-52% till 2035 jämfört med 2005, Japan 46% till 2030 jämfört med 2013, Storbritannien med 78% till 2035 mot 1990 osv. Fler mål är att vänta inför FN:s stora klimatmöte i Glasgow i november. Särskilt intressant blir förstås att se vad Kina, Indien, Ryssland och Brasilien rapporterar. Och viktigast av allt: om och hur länder och företag går från ord till handling (i det sammanhanget kan det vara värt att notera att EU:s utfästelser härrör från den förhållandevis ambitiösa klimatlagen, även om den inte innehåller mål för enskilda länder).
Så vilka blir konsekvenserna av dessa åtaganden för företag och slutkonsumenter? Bland annat tror jag att priset på koldioxid kommer öka, vilket många företag kommer känna av, i vissa fall som en kostnad, ibland som en konkurrensfördel. Elektrifieringen av samhället kommer intensifieras (fler elfordon, mer transporter på tåg), sannolikt som en följd av ökade CO2 kostnader, statliga investeringar samt en ökad efterfrågan. I tidigare nyhetsbrev har jag skrivit om de stora investeringarna i fossilfri stålproduktion och stora batterisatsningar. Ett annat område där det behövs nya innovationer är den koldioxidkrävande cementproduktionen – där trä ofta erbjuder ett spännande alternativt byggmaterial. Jag tror även att vi kan förvänta oss nya diskussioner om globala flygskatter, skatter på transporter.
Stort och smått
Det är rimligt att anta att diskussionerna framöver inte kommer stanna vid klimatet. Exempelvis ser jag framför mig en intensifierad och breddad (global) diskussion om jordbruk och livsmedel, med tanke på de möjligheter jordbruket innebär i fråga om CO2 minskningar, ökad biologisk mångfald, arbetsförhållanden, ökad matsäkerhet och minskad fattigdom. Visste ni t.ex. att en tredjedel av världens mat produceras av små jordbruk bestående av mindre än 2 hektar mark? (enligt en ny rapport från FAO. På samma tema rekommenderar jag gärna till lyssning av podden Schysst mat från We Effect).
För en vecka sedan lanserade Coop sin ”hållbarhetsdeklaration”. En uppföljning av den nu 75 år gamla innehållsdeklarationen på varor, skulle man nog kunna säga. I korthet bedömer deklarationen varors påverkan på miljö, klimat och samhälle. Genom att läsa av en varas streckkod med din mobil får du information om varors negativa påverkan enligt 10 olika parametrar, som i sin tur relaterar till FN:s 17 globala hållbarhetsmål. På så vis ges vi konsumenter möjlighet att göra medvetna val.
För mig är det oklart hur konsumenterna kommer reagera. Många kommer säkert, i alla fall initialt, uppleva det som svårt med all information och jag tror också att deklarationen kommer behöva utvecklas efter hand (idag är fokus på negativ påverkan, inte positiv, samt att påverkan på SDG 1, fattigdom, tyvärr saknas). Samtidigt tycker jag initiativet är fantastiskt och jag hoppas så många som möjligt laddar ner appen och börjar testa: jag garanterar att en stor del av varorna i skafferi och kylskåp finns med, även om de inte är inhandlade på Coop. Hatten av till hållbarhetsgänget på Coop som tagit fram deklarationen! Läs mer om hållbarhetsdeklarationen här.
Framöver kommer vi garanterat se fler initiativ som gör det enklare – för både företag och konsumenter – att göra hållbara val i fler dimensioner än klimat. Vi ser det redan som konsumenter när vi handlar fonder på t.ex. Avanza eller Swedbank eller och den som anstränger sig lite kan också få in lite fler dimensioner i samband med inköp av exempelvis kläder eller möbler.
Vad händer inom certifieringar och hållbarhetsramverk?
Apropå svårigheten att göra hållbara val finns det ett flertal olika certifieringar och redovisningsramverk som företag kan använda sig av för att följa upp sin påverkan och enklare identifiera förbättringsmöjligheter. Likaså har de ett intresse för investerare och en del konsumenter. De två kanske mest välkända rapporteringsstandarderna är Global Reporting Initiative (GRI) och Sustainability Accounting Standard Board (SASB). De skiljer sig lite åt och i en nyligen publicerad studie och i ett uttalande lyfter de fram att de kan vara kompletterande. Det finns förstås också såväl ramverk som standarder som följer upp enskilda hållbarhetsutmaningar, varav TCFD (ett initiativ för att identifiera klimatrelaterade finansiella risker) och GHG-protokollet (en global standard för att mäta och hantera växthusgaser enligt scope 1-3) kan vara särskilt viktiga att komma ihåg. Sen finns det förstås en hel del certifieringar som är enklare för oss konsumenter att ta till oss; Svanen, FairTrade med mera.
En certifiering som inte är så vanlig – men på tydlig frammarsch – i Norden är B-Corp. Det är en certifiering som bygger vidare på men samtidigt är något annat än bolagsformen Benefit Corporation som finns bl.a. i de flesta amerikanska delstater och i Italien. Certifieringen utgår från att företaget har dubbla målsättningar; vinst till sina ägare och att skapa värde för människor och planeten. Shared value är ett centralt begrepp. Företag som aspirerar på att bli B-corps gör dels en självskattning av hur man lever upp till ett stort antal variabler kopplade till anställda, kunder, lokalsamhälle, styrning och miljö & klimat, dels revideras de av en oberoende tredje part. Kraven är högt ställda och rörelsen (trots sitt amerikanska ursprung) eftersträvar en allt tydligare koppling till SDG:erna och det har precis gjorts ett arbete för att visa på hur ramverket och GRI kompletterar varandra. Enligt B-corp finns det idag runt 3500 företag certifierade i ett 60-tal länder. Mer information om B-Corp i månadens intervju nedan.
Månadens reflektion: är vi på väg mot en byråkratisering av hållbarhet?
En vän berättade för mig häromdagen om ett socialpsykologiskt experiment: två grupper ombads hålla en marmorkula utsträckt med en arm. Ena gruppen fick frågor av HUR-karaktär (”hur upprätthåller du relationer” etc.), den andra fick frågor av VARFÖR-karaktär (”varför upprätthåller du relationer” etc.). Varför-gruppen klarade av att hålla kulan betydligt längre i luften än hur-gruppen.
Jag tror på en ”regelbaserad världsordning” och jag har svårt att föreställa mig hur ett samhälle utan lagar och regler skulle fungera. HUR vi arbetar med t.ex. Agenda 2030 är väsentligt. Därför tycker jag också att det är utmärkt att vi har omfattande rapporteringsramverk för hållbarhet och att vi får en alltmer utvecklad lagstiftning på plats i Sverige och i EU. Regler och riktlinjer är en ovärderlig hjälp och ”tvingar” dessutom fram handling från de som kanske inte gjort någonting om det inte vore för att de var tvungna. Men full utväxling får vi bara hos de företag som drivs av en genuin vilja att bidra till en mer hållbar samhällsomställning, av företag som står stadigt i sitt VARFÖR.
Ju mer (och ju fler) regleringar vi får på plats, desto mer tvingas vi också arbeta enligt samma mall, som inte alltid passar 100%. I värsta fall upplevs regelverken som att de kväver engagemanget. Detta är ett dilemma som inte är helt enkelt att undvika. Vad som är viktigt, är därför att vi inte gör saker svårare än vad de behöver vara. Jag tror att i vår strävan att bli bättre, mer effektiva, behöver intensifiera arbetet med våra värderingar, uppmuntra entusiasm och nyfikenhet, visa tillit. Vi behöver underhålla och utveckla – inte slarva bort – vårt varför.
Månadens intervju
Chiesi är ett företag som jag arbetat med en längre tid kring olika aspekter av hållbarhet. Jag gjorde denna intervju därför att jag inspirerats av deras engagemang och beslutsamhet att involvera hela företaget i hållbarhetsarbetet. Chiesi är dessutom det största läkemedelsföretaget som är certifierade enligt B-Corp (se kort beskrivning av B-Corp tidigare i detta nyhetsbrev).
Tre frågor till Olav Fromm, VD på Chiesi Pharma AB (den nordiska delen av Chiesi Group)
1) Vad är Chiesi för typ av företag? Chiesi är ett familjeägt företag med stort hållbarhetsengagemang. Huvudkontor i Parma, totalt mer än 6000 anställda och mycket utvecklingsfokus vilket gör att drygt 20% av vår omsättning avsätts för F&U. Företaget bildades 1935 och vi har i vårt DNA att utveckla för kommande generationer. Därför är det inte så konstigt att hållbarhet kommit att bli så centralt för oss. Kvartalsredovisning och börskurs är inte det som driver oss, men vi växer stadigt. Det gör att det är ett roligt företag att arbeta för; i Norden var vi för 10 år sedan en anställd och vi börjar nu närma oss 100, vi har en omsättning på en halv miljard, vi har forskning på Campus Solna intill KI i Stockholm och vi har en lång tradition av samarbete med svenska forskare. Vi arbetar huvudsakligen med mediciner mot astma, KOL, behandlingar av för tidigt födda barn och med sällsynta sjukdomar.
2) Vad innebär hållbarhet för er och i er affär? För det första är det en del av vår affär! Men vi menar också att det skapar lönsamhet, i alla fall på sikt. Vi vill skapa värde i flera dimensioner; vi vill – och måste – skapa vinst, men vi vill också skapa värde för människor och planeten. Därför har konceptet “shared value” blivit centralt för oss. Vi ska göra det vi är bäst på, på ett sätt som inte inskränker på nästa generations möjligheter att utvecklas. Vi ska förstås i första hand skapa värde för våra patienter, men även för våra anställda, för de samhällen där vi är verksamma och för planeten i stort. Som VD ser jag att vårt fokus på hållbarhet ger ett högre syfte för personalen; det skapar engagemang. Och engagemang och förtroende är de två enskilt viktigaste parametrarna för resultat.
3) Vad är B-Corp och vad får ni ut av att vara certifierade? B-Corp är en hållbarhetscertifiering men också en sammanslutning av närmare 4000 företag i ett 60-tal länder. Jag ser B-Corp som ett sätt att bli bättre vad gäller hållbarhet. Den mätning vi går igenom för att certifieras hjälper oss genom tydliga KPI:er, mätpunkter och en genomlysning av hela företaget, inte bara miljö och klimat utan också arbetsvillkor, sociala frågor kopplade till leverantörer med mera. Det rör sig om flera hundra frågeställningar som vi går igenom årligen och revideras på vartannat år. Och kraven ökar; för att behålla vår certifiering behöver vi kontinuerligt bli bättre. Och det handlar inte bara om åtaganden för framtiden; vi behöver agera nu. Jag tror att fler företag skulle ha att vinna på att genomgå en hållbarhetscertifiering, gärna enligt B-Corp. Det vinner både de och vi alla på. Jag ska också nämna att B-Corp inte ska förväxlas med Benefit Corporation, som är en bolagsform som finns i bl.a. Italien och i USA. För övrigt anser jag att det vore utmärkt om det offentliga även i de nordiska länderna tittar närmare på hur vi med andra bolagsformer, såsom benefit corporation, kan underlätta omställningen mot ett mer hållbart näringsliv!