Detta är en något mer utförlig version än den som delas i månadens nyhetsbrev. Trevlig läsning!
Att arbeta som inspiratör och facilitator till företag som vill bli mer hållbara är en fantastisk förmån; det finns så mycket förändringskraft och uppfinnesrikedom att bygga på. Allt fler bolag vill minska sitt fotavtryck och stärka sin positiva påverkan på samhälle och planet. Men det är också beklämmande; prognosen just nu pekar mot temperaturhöjningar om 2,7°C. Xi Jinping och Putin åker inte till COP26 i Glasgow. Den biologiska mångfalden minskar och som jag skrivit om tidigare så ökar fattigdomen i världen för första gången på många år (som ett resultat av Covid). Om det blir bättre eller sämre är en fråga om perspektiv och preferenser. Men hållbarhet är en resa, och motgångar känns inte som ett giltigt skäl att inte fortsätta omställningen. Om inte annat kommer omställningen ofta bidra till ökad förmåga att hantera förändrade förutsättningar (det som ofta kallas resiliens).
Hållbara bolag. Nyligen utsåg Dagens Industri, Aktuell Hållbarhet och Ekonomihögskolan i Lund för fjärde året i rad Sveriges mest hållbara bolag. 133 börsbolag har granskats enligt 7 kriterier (anti-korruption, Agenda 2030 och hållbarhetsstrategi, miljö och klimat, personal, mänskliga rättigheter, kapitalmarknadspåverkan samt övrigt). Årets vinnare var Stora Enso (material), Essity (dagligvaror), Skanska (kapitalvaror), Bonava (konsumtionsvaror), Investor (investmentbolag) samt Swedbank och SEB (banker). På Di’s och AH’s hemsidor finns mer information, inklusive läsvärda intervjuer med de vinnande företagen.
De senaste åren syns tydliga förbättringar av hållbarhetsarbetet inom samtliga branscher. Bland de områden som utvecklats mest finns företagens arbete med strategier, men även arbetet med de 17 globala målen
Trots framgångar finns förstås mycket kvar att göra, inte minst vad gäller hur Agenda 2030 följs upp i leverantörsledet och hur man rapporterar negativ SDG-påverkan. De hållbarhetsmål som flest bolag säger sig prioritera är mål 12 (hållbar produktion och konsumtion som prioriteras av 87% av företagen), mål 8 (anständiga arbetsvillkor) följt av mål 13 (bekämpa klimatförändringarna).
Andra hållbarhetsaspekter på väg framåt är mångfald och cirkulär ekonomi. Vad gäller mångfald är integration ett tydligt utvecklingsområde och avseende cirkulär ekonomi försvåras uppföljningen av avsaknaden av gemensam definition (arbete pågår dock, såväl inom EU som ISO). Allt fler företag tittar också på biologisk mångfald, även om merparten fortfarande saknar strategier. (notera att denna undersökning endast omfattar börsbolag).
I en annan rankning gjord av det nederländska företaget GRESB, utsågs nyligen Castellum och Vasakronan till Nordens mest hållbara fastighetsbolag. Ett skäl till att Sverige ligger långt fram i en nordisk kontext är byggnadernas energieffektivitet och den låga koldioxidinblandningen i den svenska energimixen. I samband med lanseringen lyfte Filip Elland från Castellum och Anna Denell från Vasakronan upp en del av deras respektive framgångsfaktorer men de var också öppna med att det finns mycket kvar att göra, bland annat inom cirkularitet, biologisk mångfald och byggmaterial (byggs exempelvis betydligt mer i trä i Norge). Vid lanseringen påpekades också att social hållbar inte alltid får så mycket uppmärksamhet
Det sker utveckling kring hållbarhetsrapportering, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare. För många företag i Europa var kanske EU’s krav på hållbarhetsrapportering (CSRD –läs mer här) tidigare i år den stora omställningen. Bland större företag, i synnerhet i Sverige, tror jag inte detta var en så stor fråga. Nyligen så släpptes också en ny version av den frivilliga standarden GRI (som de flesta större och många medelstora bolag använder sig av i sin hållbarhetsrapportering), vilket jag tror många kommer notera. Den nya standarden kan användas nu och kommer vara obligatorisk för de som vill använda GRI från 1 januari 2023. Mitt intryck är att uppdateringen innebär en viss förbättring och i vissa avseenden en förenkling. Bland annat finns en del nyheter kring väsentlighetsanalysen och överlag har mänskliga rättigheter fått större utrymme. Läs mer här.
EU’s taxonomi för gröna investeringar fortsätter att vålla politisk oenighet (den oenigheten har jag beskrivit i tidigare brev). Samtidigt visar en läsvärd studie genomförd av Europeiska Centralbanken (ECB) att endast 1% av investeringarna på europeiska finansiella marknaderna är gröna i taxonomins bemärkelse, men med en potential för 10% av lånemarknaden (med ännu högre möjlighet för transport och fastigheter). Studien påpekar att det nu kommer fler instrument som gör det enklare för finansmarknadens aktörer att identifiera taxonomifähiga aktiviteter.
Inom EU planeras det även för en social taxonomi, även om arbetet inte alls hunnit lika långt som när det gäller den gröna taxonomin. I korthet kan det sägas handla om att definiera och därmed underlätta investeringar som bidrar till social hållbarhet (inklusive mänskliga rättigheter) och samtidigt undviker att göra skada (detta rapportutkast ger en bra överblick). Initiativet är efterlängtat av många men har också mött kritik, exempelvis från Svenskt Näringslivs analyschef Jonas Berggren som nyligen varnade för att den sociala taxonomin kan bli ett administrativt monster som leder till färre hållbara investeringar.
Som de flesta säkert läst så har ett antal länder med omfattande produktion av fossil energi stretat mot inför klimatkonferensen i COP 26 i Glasgow. I vissa fall genom att inte förnya sina nationella åtaganden (som Indien, Brasilien och Kina), i andra genom att försöka urvattna förhandlingarna (som Australien, Japan och Saudiarabien. Läs mer här). Men det sker förstås också framsteg. Entreprenörskapsinstitutet ESBRI skriver i sitt nyhetsbrev om hur Kinas klimatpolitik skapar fler gröna patent.
Peking är den region i Kina som har de högsta priserna på koldioxid, så företagen där har alltså de högsta energikostnaderna i landet. Ruijie Tians avhandling visar att systemet för utsläppsrätt har lett till minskade koldioxidutsläpp bland företag inom regionens industrisektor.
Månadens reflektion
Om ett par dagar börjar klimatkonferensen COP 26 i Glasgow. Ett mycket viktigt möte; nu finns en chans att komma överens om åtaganden och metoder för att bromsa in våra koldioxidutsläpp. Klarar vi det kan vi undvika en del av de klimatförändringar som vi har framför oss. Många menar ju att klimatförändringarna är det största hotet vi som mänsklighet har att tackla. Om det stämmer ska jag låta vara osagt och det beror väl också delvis på vad vi lägger i orden. Men att det är en överlevnadsfråga för många människor, såväl ni levande som de som ännu inte fötts, råder det knappast något tvivel om. Samtidigt tror jag att det är viktigt att komma ihåg att de människor som går och lägger sig hungriga eller som lever under förtryck – oavsett om förtrycket kommer från talibaner i Afghanistan, en partner i en nära relation eller från kriminella gäng – ofta har andra prioriteringar. En hållbar värld kräver mer av oss än att vi förbränner mindre kol och olja. Och som arbetet med Agenda 2030 visat hänger de olika utmaningarna – men också lösningarna – i stor utsträckning ihop.