Ending our war [on nature] does not mean surrendering hard-won development gains. Nor does it cancel the rightful aspiration of poorer nations and people to enjoy better living standards. On the contrary, making peace with nature, securing its health and building on the critical and undervalued benefits that it provides are key to a prosperous and sustainable future for all.
-Antonio Guterres, FNs Generalsekreterare, i förordet till ”Making Peace With Nature” (som recenseras nedan)
Klimatkrisen – liksom hotet mot den biologiska mångfalden – ställer oss alla inför vägval. För många företag är detta en överlevnadsfråga, eller som Larry Fink, VD och ordförande för BlackRock (en av världens största fondförvaltare) skev i sitt årliga brev härom veckan:
There is no company whose business model won’t be profoundly affected by the transition to a net zero economy
Men hållbarhet (eller ESG som man ofta säger på engelska) handlar som bekant också om sociala och ekonomiska faktorer. Och att frågorna ofta hänger samman vet vi. Tänk bara på Covid-19 som är ett hot mot såväl ekonomi som hälsa , som förvärras av trångboddhet, utsatthet, fattigdom och sannolikt beror på att människor trängt undan fladdermöss från deras naturliga habitat. De företag som levererar väl på hela spektret av hållbarhet, inte bara klimat, är ofta mer framgångsrika än sina konkurrenter. Eller som Fink skriver i sitt brev: “companies with better ESG profiles are performing better than their peers, enjoying a “sustainability premium.”
Även S&P Global är inne på liknande tankar i en nyligen lanserad trendspaning, som de avslutar med And that means understanding ESG risks and opportunities is a focus that we are invested in for the long haul.
I ljuset av att hållbarhet uppenbarligen är av stor betydelse för investerare är frågan om hur hållbarhet ska mätas och definieras förstås viktig. Därför blir EUs taxonomi för gröna investeringar också alltmer aktuell. Taxonomin (vilket betyder ”indelning”, eller “klassificering”) trädde visserligen i kraft redan i juli 2020 men den är fortfarande under utveckling. Den färdiga taxonomin kan betraktas som ett verktyg för att identifiera miljömässigt hållbara investeringar. Taxonomin hjälper till att avgöra om en investering är miljömässigt hållbar eller inte, utifrån 6 miljömålsättningar som kommissionen fastställt:
- minska klimatutsläpp 2. klimatanpassning 3. vatten och marina resurser 4. cirkulär ekonomi 5. föroreningar 6. skydd av ekosystem.
I Sverige har taxonomin välkomnats av många inom såväl finansbranschen som bland företag som kommer behöva förhålla sig till och rapportera i enlighet med taxonomin. Samtidigt har det väckts en del frågor och en del oro, inte minst från Svenskt Näringsliv. Det gäller bl.a. hur svensk energi ska klassificeras (t.ex. ses vattenkraft inte som helt ”grön”, inte heller bioenergi). Direkt eller indirekt kommer sannolikt en stor del av företagen i Europa känna av taxonomin de närmsta åren, och förhoppningsvis blir den ett viktigt bidrag till EUs ”green deal”.
Stort och smått
Nyligen utsåg tidningen Aktuell Hållbarhet de 100 hållbarhetsmäktigaste i Sverige. Detta år tog Svante Axelsson (FossilfrittSverige) över förstaplatsen från Greta Thunberg. Det ska nog ses som en indikation på att Fossilfritt Sverige och dess färdplaner lyckats väldigt väl med sina ambitioner att bidra till en samhällsomställning! Intressant att notera att ingen på topp 10 är näringslivsprofil och endast två är politiker (Per Bolund och Jytte Guteland).
Så två nyheter som jag tycker är värda att uppmärksamma: Ikea, H&M, Stora Enso och staten satsar på en ny fabrik för framställning av tyg från träd. Ska man tro några av de involverade kan detta vara en game changer i en bransch som brottas med stora hållbarhetsutmaningar.
En annan spännande nyhet är att företaget H2 Green Steel planerar att bygga en storskalig anläggning för tillverkning av fossilfritt stål utanför Boden. Satsningen är inspirerad av men ska inte sammanblandas med Hybrit. Senast 2030 ska företaget tillverka 5 miljoner ton fossilfritt stål per år, är tanken. Henrik Henriksson, idag hållbarhetsprofilerad VD för Scania, ska leda satsningen.
Månadens rapportrecension
Förra veckan lanserade FN-organet UNEP rapporten “Making Peace with Nature: A scientific blueprint to tackle the climate, biodiversity and pollution emergencies”. Jag vet att många menar att vi redan har fler rapporter om miljön och klimatet än vad vi behöver. Men samtidigt är det något speciellt med rapporter från FN, och inte minst denna typ av mer omfattande rapporter. De hjälper oss bygga global konsensus om vilka problemen är och vad som behöver göras för att möta de utmaningar vi står inför. Och rapporten radar upp problemen och visar hur de hänger samman. Utgångspunkten för rapporten är klimatkrisen, krisen avseende biologisk mångfald och krisen som följer av föroreningar – alla tre skapade av decennier av ohållbar produktion och konsumtion. Kommer vi inte tillrätta med dessa utmaningar så kommer vi ha mycket svårt att nå övriga globala hållbarhetsmål. Dagens ungdom liksom framtida generationer är beroende av en förändring nu, konstaterar rapportförfattarna. Men rapporten visar också på möjligheter, hur kriget mot naturen kan avslutas och skador repareras. Rapporten ger förslag på vad regeringar, finansiella institutioner, civilsamhälle, individer och inte minst näringslivet kan göra. Rekommendationerna är många, samtidigt som det konstateras att: .
“Only system-wide transformation will enable humanity to achieve well-being for all within the Earth’s finite capacity to provide resources and absorb human waste” (p. 28)
En del av denna transformation handlar, som jag skrev en del om i föregående nyhetsbrev, förstås om omställningen mot cirkulära affärsmodeller och cirkulär ekonomi.
Månadens reflektion
För varje rapport jag läser och från många av de samtal jag har med kunder, beslutsfattare och med anställda, så blir jag alltmer övertygad om att ESG är en game-changer för såväl näringsliv som offentlig sektor. I Lund, i Los Angeles och i Lusaka. I städer och på landsbygden, för läkemedelsföretag och gruvindustrin, för hotell- och musikbranchen. Att ligga långt fram ger konkurrensfördelar. Att tveka är lite som att fundera över om datorer verkligen är bättre än skrivmaskiner.
Sverige ligger långt fram avseende hållbarhet, vilket gäller såväl näringsliv som offentlig sektor. Men det finns ingen anledning till självgodhet. Vi är beroende av vår omvärld och det finns enormt mycket vi måste lära oss om vi vill fortsätta ligga i framkant. Jag skulle gärna se lite mer nyfikenhet från svensk media, offentlig sektor – och för all del även från många svenska företag – av vad som händer kring hållbarhet i andra delar av världen.