Företag som jag träffar eller arbetar med är i allmänhet villiga att förändra sig. De ser över sina produkter och tjänster, ser om de kan bidra till mer cirkulära flöden eller minskade utsläpp av växthusgaser. En del blir det inget av, ofta för att kostnaden anses för hög. Jag tycker trots det att det är glädjande att se uppvaknandet – och hur olika delar i företag och organisationer börjar granska sina respektive processer och ansvarsområden, för att se var och hur de kan minska sina negativa avtryck. Och det gäller inte bara klimat utan även andra hållbarhetsaspekter, som arbetsvillkor hos underleverantörer eller kunders och anställdas hälsa. Mer om detta i månadens reflektion nedan.
Det har hänt en del i sommar. I detta brev skriver jag bl.a. om IPCC-rapporten, EUs konkreta förslag på hur de vill genomföra omställningen mot en mer hållbar – och annorlunda – ekonomisk utveckling, DNs reportage visat hur Sverige i samband med att vi satte klimatmålen inte orkade gå hela vägen, för att nämna några av de saker detta brev kommer behandla.
Rapporter och världsnyheter
IPCC. Jag gissar att de flesta som läser detta är medvetna om att FNs klimatpanel IPCC nyligen kom ut med en ny rapport som sammanfattar forskningen kring klimatet. Rapporten säger få saker med bestämdhet utan är uppbyggd kring sannolikheter. Men rapporten drar några slutsatser där det inte finns mycket utrymme för diskussion:
It is unequivocal that human influence has warmed the atmosphere, ocean and land. Widespread and rapid changes in the atmosphere, ocean, cryosphere and biosphere have occurred.
Rapporten konstaterar att jordens klimat alltid varierat, men att de variationer vi nu ser är mycket ovanliga och i delar bara kan förklaras av människans påverkan. För att stanna upp den globala uppvärmningen behövs, konstaterar IPCC, decennier av minskade CO2 utsläpp. Det mesta talar alltså för att vi inom de närmsta åren behöver minska våra växthusdrivande gaser (varav koldioxid är den viktigaste) kraftig om vi ska ha en chans att stanna inom 1,5 graders målet. Fortsatt höjda havsnivåer liksom en stor mängd andra konsekvenser för människor, djur och växter är att vänta. Med stor sannolikhet kommer vi också få uppleva fortsatt extremväder i form av översvämningar, torka, bränder och stormar. Och det, konstaterar t.ex. Dagens Industri, kommer sannolikt leda till bland annat dyrare försäkringar. Det kommer bli dyrare att bo och bedriva verksamhet på vissa orter. En person jag talade med inom försäkringsbranschen talade om att det inte alls är osannolikt att allt fler verksamheter – och fastigheter – inte kommer kunna försäkras alls, i alla fall inte till rimliga premier.
Hållbarhetsrapportering. En betydligt mindre uppmärksammad rapport lanserades häromdagen av kollegor på Forever sustainable. De har sen ett par år tillbaka granskat hållbarhetsrapporteringen hos 46 framstående företag. Bland annat konstaterar de att ambitionsnivån höjs alltmer, att riskanalyserna får mer fokus, likaså värdekedjor och biodiversitet. Väsentlighetsanalyser genomfördes av 75% av företagen medan ”SDG’s & KPI’s behandlas av nästan samtliga bolag. Även om ambition och kvalitet kontinuerligt höjts i hållbarhetsrapporteringen under senare år konstaterar de också att ”shared value initiatives” ofta behandlas styvmoderligt eller bristfälligt. Det vore helt enkelt nyttigt att få veta mer om hur bolagen skapar värde och vinst genom hållbarhet.
Slutsatserna de drar stämmer bra överens med de erfarenheter jag själv har av att läsa hållbarhetsrapporer eller att hjälpa företag med deras hållbarhetsresa. Möjligen att jag fortfarande tycker att Agenda 2030 inte fått tillräckligt fäste, inte minst hos mindre och medelstora företag. En annan trend som jag tycker mig se men som jag inte riktigt vet om jag tycker om, är att rapporteringen tenderar att bli alltmer omfattande. Det är bra att hållbarhet regleras och professionaliseras, vilket bland annat gör ”green/SDG-washing” (dvs att ge intryck av att man arbetar mer med t.ex. Agenda 2030 än vad man i själva verket gör) svårare. Men det är olyckligt om rapportering blir så teknisk så att ledning, ägare, anställda och kunder har svårt att hänga med. Då riskerar också att skapa utrymme för just ”green washing”. Enligt min mening är hållbarhet mest intressant när det också är förankrat i värderingar.
I mitten av juli lade EU kommissionen fram ett förslag om hur EUs ekonomi(er) ska ställas om för att genomföra den Gröna Given och nå sina klimatmål till 2030. En bärande tanke är att framgången för den gröna given är beroende av hur hållbart transportsystemet blir. Dessa ska nu behandlas av EU parlamentet och EUs 27 medlemsländer, så att förslagen kan omvandlas till lag. Kommissionen föreslår bland annat:
- En översyn av koldioxidnormerna för personbilar och lätta lastbilar
- En snabb omställning mot hållbara bränslen för flyg (genom en ny EU-förordning)
- Användningen av hållbara bränslen inom sjöfarten genom ett gränsvärde för växthusgaserna för energi för de fartyg som angör europeiska hamnar
- En förordning om infrastruktur för alternativa bränslen (laddinfrastruktur, vätgas mm). Även privata laddare och laddare på arbetsplatser förväntas underlättas
- Handeln med utsläppsrätter (som får anses ha varit framgångsrik, min anmärkning) ska gälla nya sektorer, inte minst sjöfart
Det ska bli spännande att se vad som sker med dessa förslag, och om de förmå bli den game-changer många hoppas på, även i Sverige där inte minst laddinfrastrukturen för fordon brukar beskrivas som undermålig.
Stor och smått
HYBRIT har levererat sitt första fossil fria stål, som redan gått vidare till Volvo där det kommer användas i lastbilstillverkningen. Det kommer förstås ta tid innan den storskaliga produktionen är i gång men nu är bollen i rullning! Det har också talats en hel del om batteritillverkaren Northvolt där fabriken i Skellefteå växer fram snabbt. I Sommar i P1 berättade Northvolts grundare Peter Carlsson inspirerande om hur denna stora gröna industrisatsning snabbt gått från idé till verklighet. De senaste månaderna har jag vid ett par tillfällen fått frågor och uppskattande kommentarer från personer utanför Sverige om dessa båda satsningar. Även cementbranshens planer på klimatneutral cement har nämnts (apropå cement finns det förstås mycket att säga om Cementas kalkstensbrytning och Högsta domstolens beslut att inte bevilja prövningstillstånd för fortsatt kalkstensbrytning. Jag får nog be att återkomma till denna fråga vid senare tillfälle).
Dagens Nyheter skrev i somras en serie om de svenska klimatmålen. De är högt satta med tanke på att ambitionen var att bli världens första fossilfria land. Ändå är de långt ifrån tillräckliga menar DN; den globala dimensionen – inklusive stora delar av våra konsumtionsrelaterade utsläpp – speglas inte och därför gör inte Sverige vad Parisavtalet kräver. Kanske var det så att det var politiskt omöjligt att gå längre och att målen därför bara mäktar att spegla en ambitiös politisk kompromiss. Samtidigt är det svårt att kompromissa med partikelnivåer i atmosfären vilket talar för att det finns anledning att se över målen igen, och då inte minst vad vi kan göra för att skapa incitament för en snabbare omställning även utanför Sverige. Efter DNs granskning var det också slutsatsen som miljöminister Per Bolund drog. Diskussionen är viktig och förhoppningsvis kommer liknande diskussioner föras i många länder inför den stora klimatkonferensen i Glasgow i november; COP 26. Alok Sharma, UK president för COP 26 arbetar intensivt med just det målet i sikte:
“I’ve been very clear that I want COP26 to be the COP where we consign coal power to history,” Alok Sharma, UK president for COP26 (för Reuters)
Månadens reflektion
En fråga jag ställer mig är hur vi kan utnyttja alla de satsningar likt HYBRIT och Northvolt för att skapa ringar på vattnet – hur kan vi bidra till att både innovationer och viljan att fasa ut kolbaserad icke förnyelsebar energi får fäste på andra håll? Borde det inte vara inom räckhåll att relativt snabbt och till en relativt rimlig kostnad ställa om de 10 största fossilkonsumerande industrierna i, säg, Afrika? Finansieringsfrågan kan inte vara avgörande. Samtidigt handlar inte allt om klimatet, även om det är mycket fokus på klimatfrågan just nu. Det är helt naturligt och så länge vi lyckas hålla flera tankar i huvudet samtidigt tror jag att fokuset på klimatet också kan gynna genomförandet av den bredare hållbarhetsagendan, hela Agenda 2030. EU-kommissionen utrycker det väl:
Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och ger oss samtidigt en möjlighet att bygga en ny ekonomisk modell
Jag har skrivit om detta tidigare och många är inne på liknande tankegångar. Sasja Beslik och Karim Sayyad, två mycket erfarna experter på (hållbara) finanser, skriver i en nyutkommen bok (länk till första kapitlet): The truth is that the economic system is at fault. It is a complex system, involving the combination of several factors. This system—which has served us for well over 250 years—is built on an economic model which is now under pressure. We need systematic solutions to ensure the transition to a sustainable world.
Något är på gång. Och det borde kunna bli riktigt bra.
Vidare. Vilken än den distans jag tillryggalagt, den ger mig inte rätt att stanna. (Dag Hammarskjöld)