Nu är det dags att försöka sammanfatta året, inspirerat av årets 10 Hållbarhetsbrev och tre möten jag hade häromdagen. Det var tre inspirerande möten, och det slog mig att de tydligt berörde frågor som jag har arbetat och skrivit mycket om under 2021. Alla tre mötena – som i numera vanlig ordning genomfördes delvis digitalt – fick mig att tänka på vad året erbjudit i form av framsteg och möjligheter.
Det första mötet var med hållbarhetsavdelningen på ett stort italienskt företag som har beslutat att de vill vara en del av lösningen, snarare än en del av problemet. De genomgår en omcertifiering med hjälp av ett visst hållbarhetsramverk. De har höga ambitioner – inte bara vad gäller rapportering – och de gör också stora framsteg.
Hållbarhetsrapportering
Det har hänt mycket när det gäller hållbarhetsrapportering. En del av detta beror på nya regleringar (t.ex. EU:s förordning om finansiell hållbarhetsupplysning SFDR och NFRD som jag har skrivit om i tidigare brev, se nedan). Vi har också sett hur två av de kanske mest kända ramverken, GRI och SASB, har börjat samarbeta och kanske ännu mer intressant är att IFRS, en fristående organisation som fastställer globala redovisningsstandarder, har bildat ett utskott (ISSB) som ska ta fram standarder för hållbarhetsredovisning för att underlätta för investerare att bedöma risker och möjligheter (även om det kanske inte låter så är detta något ganska stort).
Stora företag, åtminstone i Europa, verkar också bli bättre och bättre på att rapportera sin hållbarhetspåverkan – inklusive sitt fotavtryck. Statliga tillsynsmyndigheter (inte minst Finansinspektionen) intresserar sig mycket för hur särskilt finanssektorn hanterar hållbarhetsrisker. Klimatförändringarna betraktas som ett hot mot finansmarknadernas stabilitet och därför blir underlåtenhet att rapportera om klimatrelaterade risker en fråga som oroar tillsynsmyndigheterna. Jag skrev om detta i t.ex. detta hållbarhetsbrev.
EU:s gröna taxonomi för hållbara investeringar var ett av de stora diskussionsämnena i hållbarhetskretsar 2021, och kommer sannolikt att fortsätta att vara det i flera år framöver. Det är ett mycket seröst försök att definiera vad en hållbar ekonomisk verksamhet är, i första hand ur klimat- och miljösynpunkt. Och redan från och med 2022 måste alla europeiska företag av en viss storlek (mer än 500 anställda) rapportera hur deras olika ekonomiska verksamhet är i linje med taxonomin eller inte. Jag har skrivit om taxonomin i bl.a. detta brev.
———-
Det andra mötet handlade hur den globala arkitekturen kring klimatfinansiering (liksom andra aspekter av hållbar utveckling) kan förbättras. Regeringar inser att de behöver göra det enkelt att investera i hållbara lösningar och att de måste ha strukturer och data på plats för att intäkterna ska kunna få positiva effekter. EU-taxonomin om grön finansiering är ett sådant exempel, men det finns också andra runt om i världen. Utvecklingsbistånd och samarbete är en del av lösningen men långt ifrån tillräckligt om vi ska nå målen för hållbar utveckling 2030 – eller om vi vill hålla den globala uppvärmningen under 1,5-2 grader Celsius.
Klimatfinansiering, “Shared value” och ”investing for impact”
En av de stora stötestenarna i samband med COP 26 i Glasgow handlade om Parisavtalets artikel 6. Den del av den globala överenskommelsen från Paris där det talas om hur klimatomställningen ska finansieras. När ”rika länder” byggt en stor del av sitt välstånd på fossil energi och den möjligheten inte längre kvarstår för ”fattiga länder”, hur ska de senare då kompenseras och motiveras att inte öka sitt koldioxidavtryck?
För det kommer krävas stora resurser att anpassa samhällen för ett varmare klimat – och därpå följande stormar, torka, översvämningar – och för att ställa om ekonomierna. I början av året skrev jag en kort recension av FN-rapporten Making Peace with Nature: A scientific blueprint to tackle the climate, biodiversity and pollution emergencies som jag ibland refererar till när vi talar om omställningen av ekonomier och samhällen (länk här). Läs mer om COP 26 t.ex. i detta brev.
Under året har jag även skrivit en del om kraven på oss att agera och inte minst om hur näringslivet kan – och i viss utsträckning redan är – en motor i omställningen. Hela 22 branscher har antagit färdplaner för hur de ska bli fossilfria, företag gör det enklare för konsumenter att välja hållbart (med Coops hållbarhetsdeklarion som ett lysande exempel), Hybrit, H2 Green Steel, Northvolt med flera banar vägen för en ny grön industrialisering. Och listan över Sveriges mest hållbara bolag (där vi återfinner företag som Investor, Skanska, Swedbank, Essity, Stora Enso) påminner om hur snabbt och kraftfullt några av Sveriges största bolag ställt om och då inte bara avseende miljö och klimat (läs mer här).
Det finns också företag som vill göra ännu mer, som ställer om sina affärsmodeller för att åstadkomma värdeökning i fler dimensioner än vinst. Som går från modeller som sätter shareholders i centrum, till att i stället lyfta fram stakeholders (dvs från aktieägare till intressenter). Till exempel finns det en växande skara företag som anslutit sig till (den i grunden amerikanska) certifieringen och ramverket B-corp som åtagit sig att förena vinst till ägarna med vinst för människor och planet (läs mer i t.ex. detta nyhetsbrev). Det finns också många företag som eftersträvar shared value, dvs aktiviteter som är lönsamma och bra för olika intressenter. Som företagshälsovård. (läs mer i detta brev, där jag också skriver lite om den kooperativa affärsmodellen).
Under året har det också börjat talas alltmer om impact investing, dvs investeringar där syftet är att få avkastning liksom att bidra till exempelvis Agenda 2030. Företag som Summa Equity och Norrsken är två intressanta exempel i Sverige, liksom nätverket Swedish Investors for Sustainable Development. Detta är helt klart ett område vi kommer höra mer om de närmsta åren! (här en länk till en blogg jag skrivit om detta tidigare).
———-
Mitt tredje möte den där dagen för ett par veckor sedan var med ett företag som jag som utomstående expert hjälpt att göra en väsentlighetsanalys. Just detta företag erbjuder produkter och tjänster som har är av stor nytta för dess användare (kunder) och de bidrar därmed tydligt till S, den sociala aspekten, av Environment, Social, Governance – ESG. Företaget i fråga upplever att deras sociala nytta är en del av deras DNA.
Social hållbarhet – och mänskliga rättigheter
Även om en stor del av diskussionen senaste året naturligen handlat om hur individer, företag, organisationer och länder kan minska sina koldioxidutsläpp, så har det också talats alltmer om såväl biologisk mångfald som mänskliga rättigheter. En del frågor som brukar härröras till social hållbarhet låter sig relativt enkelt mätas, såsom mångfald på arbetsplatser och i styrelser och i viss utsträckning även mänskliga rättigheter (som ju faktiskt handlar om juridik och i stor utsträckning om tvingande lagar). Annat är svårare att mäta och jämföra, vilket i alla fall delvis är en förklaring till varför det är svårt att komma framåt med EUs sociala taxonomi – och varför den möter motstånd (läs mer här).
Min upplevelse är dock att såväl företag som investerare blivit alltmer intresserade av social hållbarhet. Sannolikt ökar detta intresse än mer i och med att EU förbereder obligatoriska krav på ”human rights due diligence”. Samtidigt ska man komma ihåg att det i stor utsträckning bygger på FNs principer om mänskliga rättigheter i näringslivet, vilket många företag redan i alla fall delvis införlivat i sina affärsstrategier (här kan du läsa mer).
Till sist lite om Agenda 2030 och annan statistik…
Under året har jag delat en hel del forskningsresultat och statistik (läs mer t.ex. här), som att
- Antalet partiklar i atmosfären är på rekordnivå (417 ppm) – vilket påverkar uppvärmningen (nu har vi ökat med ungefär 1 grad i förhållande till förindustriell tid)
- Prognoserna just nu pekar mot att vi kommer lyckas hålla oss under 2 graders temperaturökning (i relation till förindustriell tid -om alla involverade gör vad de lovat)
- Andelen förnybar energi ökar stadigt och har gått om kol (delvis pga att priset för utsläpp ökat)
- IPCC har konstaterat att extremvädret kan kopplas till klimatförändringar
- Ismassorna minskar och havsnivåerna stiger
- Den biologiska mångfalden är satt under hot och antalet arter minskar
Agenda 2030 får nog anses vara den bredaste och mest vedertagna definitionen av hållbar utveckling. Den bygger vidare på Milleniumdeklarationen som i sin tur (och med en del hjälp av Hans Rosling) gjorde många människor medvetna om att världen i väldigt många avseenden blivit bättre de senaste 20-30 åren. Just nu är emellertid utmaningarna stora. Dels, förstås, på grund av klimatförändringar, men också pga Corona-pandemin som tvingat tillbaka människor i absolut fattigdom. Sverige är ett av de länder som det går bra för, även om Finland i år tagit över ledartröjan. De hållbarhetsmål där vi har särskilda utmaningar innefattar mål 12 (hållbar konsumtion och produktion), mål 13 (klimatet), mål 14 (hav och marina resurser), mål 15 (biologisk mångfald), mål 2 (hunger – pga övervikt) samt mål 10 (ojämlikhet). Detta har jag skrivit om bl.a. i detta hållbarhetsbrev). Vad som är unikt med Agendan är inte främst dess innehåll, utan att så många företag och länder slutit upp bakom den.
———-
När jag promenerade hem efter mina tre möten kände jag mig glad åt de framsteg de jag arbetat med gjort. Jag kände att jag gjort en skillnad och att vi alla har makt att bidra till en mer hållbar framtid. Glad och beslutsam – två känslor jag hoppas följer med både dig och mig in i 2022.
Tack för detta år och med förhoppning om ett Gott Nytt 2022!
PS Den här årskrönikan speglar – tror jag – hoppfullhet. Delvis är det förstås ett val och en läggningsfråga och dessutom har jag ju i mina nyhetsbrev försökt lyfta fram lösningar. Då blir det sammantagna bilden tecknad i aningens ljusare nyanser. Kanske speglar det också vad jag läser och lyssnar på, vilka jag träffar och vilka jag arbetar med – min ”filterbubbla”. Därför tänkte jag att det kan vara på sin plats att dela en sammanställning av en del av de källor jag ofta använt mig av. Jag läser också annat, och jag försöker att följa en del klimatskeptiska röster liksom en del mer radikala klimataktivister men jag medger att en stor del av mina källor är relativt ”mainstream”. Det innefattar FN-rapporter (UNEP, UNDP, IPCC etc.), World Economic Forum, McKinsey & Co, Bloomberg Green, Di, Guardian, Aktuell Hållbarhet, Klimatnyheter (svt), Harvard Business Review, EU-rapporter, Finansinspektionen, Naturvårdsverket samt diverse poddar om bl.a. social hållbarhet, finansmarknaden, klimatförändringar mm