Kategori: sustainablity

We-ness Newsletter /Hållbarhetsbrev #5, maj 2021

Tack för delningar och fin återkoppling på förra månadens Hållbarhetsbrev. Hoppas ni gillar detta också! Återkoppling och förslag på nya teman alltid välkommet.

Våren 2016 stod jag på ett mindre majsfält i närheten av det zambiska kopparbältet. Bredvid mig stod en nöjd bonde som ägde den halva hektar majsfält vi tittade på, och en försäljare av utsäde. Bonden hade de senaste åren dubblat sin skörd, genom att få tillgång till bra utsäde och lite konstgödsel.  Försäljarna av insatsvaror hade börjat sälja bl.a. utsäde i påsar istället för i stora säckar, och hade därigenom nått en ny kundgrupp: bönder med väldigt liten omsättning. Men väldigt många bönder. Det är vad “shared value” handlar om. I månadens hållbarhetsbrev har jag försökt ta fasta på behovet av nya affärsmodeller för att åstadkomma värde över generationer och i flera dimensioner.

Yes, shareholder capitalism has delivered economic growth with many important benefits, but it’s also left a path of environmental and social destruction for future generations to grapple with. – Sundheim and Starr, i Harvard Business Review

 

Rapporter & världsnyheter

Ur ett mänskligt perspektiv har relativt lite hänt med ekosystem och klimat de senaste tiotusentals åren. Det vill säga, fram tills för c:a 200 år sedan. Sen dess har vi befunnit oss i en virvelvind…Vi befinner oss som bekant i tidsåldern “antropocen”, dvs den geologiska tidsperiod som kännetecknas av att människan påverkat ekosystem och klimat. The Guardian publicerade nyligen ett antal grafer som på ett kusligt sätt illustrerar den ökande temperaturen, den minskade ismassan, nivån av koldioxid i atmosfären (ppm) och ökade havsvattennivåer: det ser mörkt ut på samtliga fronter. De materiella förbättringar som åstadkommits de senaste 100 åren har varit avgörande för miljarder människor, men de har åtminstone delvis betalats på kredit. Nu behöver vi nya system där vi kan bygga välfärd som kommer många till del, utan att det sker på framtida generationers bekostnad. Och som jag ser det är vi redan i början av det paradigmskiftet – och där behöver näringslivet bära en ledartröja.

Hur viktigt är det med hållbarhet? Den senaste undersökningen kring detta kommer från The New Division och bekräftar många tidigare studier: hållbarhet blir hela tiden allt viktigare för börsens bolag! Av de 90 företag som deltagit i studien (frågan ställdes till samtliga hållbarhetsrapporerande företag) uppgav 9 av 10 att en omställning mot en mer hållbar affärsmodell kan ge marknadsandelar, öka vinsten och underlätta rekrytering. Drygt hälften uppgav att en ohållbar affärsmodell riskerar att leda till förlorade investeringar medan 70% menade att hållbara affärsmodeller gör det enklare att attrahera kapital.

Vidare tror en mycket stor del av företagen att deras affärsidé kommer vara i princip fullt hållbar och att hållbarhetsmål kommer vara lika viktiga som bolagets ekonomiska mål. Bolagen medger samtidigt att de inte ännu nått så långt och förbättringen i förhållande till föregående år är minimal. Det innebär att de i stor utsträckning har skjutit arbetet framför sig (vilket känns igen från hur många länder och företag har hanterat utsläppsminskningar: de skjuts påfallande ofta upp i väntan på …. Tekniksprång?)

Energiorganet IEA kom nyligen ut med en viktig rapport, där de bl.a. konstaterade:

World’s first comprehensive energy roadmap shows government actions to rapidly boost clean energy and reduce fossil fuel use can create millions of jobs, lift economic growth and keep net zero in reach

 

I rapporten förutspås vidare att 2050 kommer energibehovet vara c:a 8% mindre än idag, samtidigt som våra ekonomier dubblerats och vi är två miljarder fler människor. Runt 90% av energin kommer då från förnyelsebara källor (i första hand vind och sol, men även kärnkraft).

Samtidigt som Kinas CO2-utsläpp är större än någonsin rapporterar nyhetsbyrån Bloombergs om att energiinvestringar gått om fossila, vilket får betraktas som en stor och viktig nyhet: How Green Is Wall Street? Ranking Banks by Funding Oil, Coal, Renewables (bloomberg.com)

Den 26 maj förlorade oljebolaget Shell en uppmärksammad dom där de beordrades att minska sina utsläpp med 45% fram tills 2030. Bolaget, som är ett av världens största utsläppare av koldioxid, stämdes av bl.a. Jordens vänner som räknar med att detta är början på en våg av stämningar mot företag som inte gör allt i deras makt för att nå Parisavtalets ambitioner. Det kan i sammanhanget också nämnas att nyligen tvingade aktieägare i Shell bolaget att göra hemläxa kring sina klimatreducerande planer, som alltså upplevts som otillräckliga även av många av dess ägare. Även oljebolaget Cevrons ägare har senaste veckan markerat missnöje med bolagets klimatmål och Exxon har valt in två nya styrelseledamöter som sägs ha betydligt högre klimatambitioner än tidigare ledamöter. Stort. (läs mer)

 

It was claimed that Shell was breaching article 6:162 of the Dutch civil code and violating articles 2 and 8 of the European convention on human rights – the right to life and the right to family life – by causing a danger to others when alternative measures could be taken. (-The Guardian)

 

Stort och smått

 

Hagainitiativet (en sammanslutning av företag som arbetar för att minska näringslivets klimatpåverkan) har nyligen publicerat en studie som visar att var tredje av börsens stora bolag (i Sverige) har satt klimatmål som halverar utsläppen till 2030. Förra året hade bara var femte bolag dessa mål. Av de 105 största bolagen saknar 8 bolag klimatmål, att jämföra med drygt 40 bolag förra året. Även om detta är en stor förbättring, saknar 67 bolag klimatmål i linje med vad forskningen kräver (science based targets). Hagainitiativets Nina Eklund bedömer att förbättringen kan härledas till EU:s höjda ambitioner.

I Sverige har Brå (Brottsförebygganderådet) nyligen konstaterat att dödligt skjutvapenvåld har ökat i Sverige, men inte i övriga Europa. Någon entydig förklaring ges inte men det konstateras att våldet är kraftigt koncentrerat till män i kriminella miljöer, i utsatta områden. Bland kommentarerna talas, inte oväntat, om decennier av utanförskap och misslyckad integrationspolitik. Det är sedan tidigare känt att Sverige har långt kvar till måluppfyllelse av SDG 10: minskad ojämlikhet. Utanförskapet i flera av förorterna, menar jag, är en av de hållbarhetsfrågor som såväl näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle behöver arbeta mer med. Det vinner vi alla på.

Fler svenska handlar Fairtrade. Och, påpekar Fairtrade tillsammans med ett antal fackförbund och organisationer, åtta av tio svenskar anser att myndigheter bör ställa hållbarhetskrav vid inköp från länder med utbredd fattigdom. (Enligt en undersökning genomförd av Kantar Sifo). Tolkningen är att fler vill att offentliga upphandlingar ska ta hänsyn till fattigdom.

Sverige ska, 50 år efter FN:s första miljökonferens och efter förslag som lagts av Sverige och Kenya, stå värd för mötet ”Stockholm +50 ”A Healthy planet for all – our responsibility, our opportunity.” Målet är att öka takten i genomförandet av Agenda 2030 och att främja återhämtning efter pandemin, skriver miljödepartementet i ett pressmeddelande.

Tidigare i maj meddelade USA att man nu ändrat sig och ställer sig bakom förslaget om tillfälligt slopade patent för Covid-vaccin.   Förhoppningen är att ett slopat patent kommer snabba på produktionen av vaccin. Beslutet har som väntat kritiserats av den amerikanska läkemedelsindustrin men även EU vänder sig mot att slopa patentet. Beslut i frågan fattas av världshandelsorganisationen, WTO. För mer info, läs t.ex. tidningen Omvärlden.

 

Månadens reflektion

Det räcker med att titta på undersökningen om svenska bolags inställning till hållbarhet (se ovan) för att inse att många, väldigt många, ser behov av nya, mer hållbara affärsmodeller (dvs andra sätt att tjäna pengar). Förra månaden (länk) beskrev jag B-Corp, som i sin tur bygger mycket på det jag nämnde i brevets inledning; shared value. Ett annat begrepp som det talas en hel del om är Stakeholder capitalism, alltså ett system där företag förväntas se till de behov som samtliga intressenter – och inte endast dess ägare – har. Diskussionen om vad det är och vad det innebär är stundtals hätsk och blir ofta ideologisk, inte minst i USA. Samtidigt används det ofta(re?) som ett samlingsbegrepp för ”hållbart företagande” där vinst inte ses som den enda parametern. Begreppet är inte nytt men har fått ny uppmärksamhet under senare år.  Läs gärna Making Stakeholder Capitalism a Reality (hbr.org)  som också är källan till citatet nedan.

Stakeholder capitalism can’t succeed if shareholders don’t see the value. In a stakeholder model, measurement must be a team effort. While the CFO bears central responsibility for delivering financial results to shareholders, he or she will need support from the COO, CMO, CIO, and CEO to also articulate how working on ESG issues affects financial performance.

Det tycks också som att vissa bolag, eller ägandeformer, har enklare än andra att höja ambitionen i sitt hållbarhetsarbete. Ibland talas det om att familjeägda/kontrollerade företag, statligt ägda bolag och kooperativ har bättre förutsättningar att ställa om. Skälet skulle kunna vara att de inte är lika beroende av kvartalsrapportering och tillfälliga börssvängningar. (Jag genomförde en enklare sammanställning om detta som jag skrev en blogg om för en tid sedan).

I en nyligen genomförd studie konstateras också att länder med fler kooperativ, icke-vinstdrivande företag och organisationer är mer motståndskraftiga mot ekonomiska kriser. Just den kooperativa affärsmodellen tycker jag förtjänar lite extra uppmärksamhet; det är en företagsmodell som inte alltid varit så populär men som just nu kanske är på väg in i en ny ”storhetstid” på grund av dess möjlighet – och, tycks det, vilja – att svara mot de hållbarhetsutmaningar vi står inför. För den som vill lära sig mer kan gärna titta på detta entusiastiska TED-talk av Anu Puusa.

Samtidigt tänker jag att även börsbolag med brett ägande kommer delta i omställningen. Som en ren överlevnadsstrategi, om inte annat.  Och de som ökar nu har i många fall möjlighet att ta marknadsandelar av de som hamnar på efterkälken!

 

Denna månad blev det ingen intervju. Förmodligen återkommer jag med en ny intervju nästa månad. Uppskattar också återkoppling och förslag på saker ni vill att jag lyfter!

Tack för fin återkoppling på tidigare brev och hoppas att du tycker om detta brevet också! Denna gång om bl.a. korruption, disclosureförordningen, vattendagen, FIs hållbarhetsrapport och en intervju med en företrädare för ”maskinuthyrningsbranshcen” – om cirkularitet.  Som vanligt är jag tacksam för såväl spridning som återkoppling.

“En del svenska företag ligger långt fram när det gäller öppenhet och omställning. Övriga gör klokt i att höja sin ambitionsnivå och lära sig av dem som är bäst i klassen.” -Finansinspektionens hållbarhetsrapport 2021, sid 5

Korruption. Vid det här laget känner väl de flesta till att för bara ett par decennier sedan var det avdragsgillt för svenska företag att betala mutor i andra länder. Från det perspektivet är det inte så svårt att förstå hur djupt rotat korruption är som affärsmetod. Min bild är visserligen att svenska företag har gjort stora framsteg senaste åren och att korruption inte längre är en vedertagen affärspraxis. Jämför bara med hur synen på gåvor, inom såväl privat som offentlig sektor, förändrats. Whiskey flaskor och bjudresor är inte lika vanligt längre och i den mån det fortfarande förekommer dyker flaskorna ofta upp på julborden i stället för att berörda inköpare eller chefer tar med dem hem. Uppdrag Gransknings reportage om mutor av Scania i Indien – ett företag med mycket höga hållbarhetsambitioner – är samtidigt en viktig påminnelse om att korruption förekommer och att svenska företag absolut inte är immuna; det tycks finnas en lockelse i att ta genvägar samtidigt som de flesta av oss som arbetat med att försöka ro i hamn affärer på ”svåra marknader” vet att det faktiskt går att göra affärer utan mutor!

---

Förra månaden skev jag en del om EUs taxonomi för hållbara investeringar. Nu är det “disclosureförordningen”, som trädde i kraft 10 mars, som många talar om. I och med förordningen är finansmarknadsaktörer skyldiga att lämna särskild hållbarhetsinformation på sin webbplats och i upplysningar som lämnas innan avtal ingås. Från 1 januari 2022 ska ESG-faktorer redovisas även i den regelbundna rapporteringen. Finansinspektionens uppmaning till finansmarknadsaktörerna är att ”systematiskt identifiera hållbarhetsfaktorerna (ESG-faktorerna) i den egna verksamheten och se över hur de kan integreras i hanteringen av hållbarhetsrisker i relevanta processer. När det gäller klimataspekter är TCFD:s rekommendationer en god utgångspunkt, eftersom de redan är integrerade i direktivet om icke-finansiella rapporter (NFRD) genom riktlinjer från EU-kommissionen”. Den svenska överätningen av förordningen kan ni läsa här.

Stort och smått

Utbildning blir allt viktigare på arbetsmarknaden och därför är konsekvenserna av Covid-19 på utbildningsnivån oroande. Rädda Barnen räknar med att världens barn i snitt förlorade 1/3 (74 dagar) av sin utbildningstid förra året.

Svenska klädföretag (först H&M, sedan även Lindex och Kappahl) har tillfälligt slutat köpa in kläder från Myanmar, som en följd av militärens maktövertagande. Det känns bra men det väcker också frågor om vad som är det bästa sättet att agera i situationer av tilltagande människorättsövergrepp. Demokratin är dessvärre på tillbakagång i världen sedan 10-20 år tillbaka och att isolera samtliga icke demokratiska stater är sannolikt varken önskvärt eller möjligt. En bra genomgång av denna fråga bjöd Börje Ljunggren (tidigare Kinaambassadör, bland annat) på i Dagens Nyheter häromdagen.

EU parlamentets förslag till klimattullar har rönt en hel del intresse och SWECOs hållbarhetschef Mattias Goldmann skrev nyligen att detta kan vara den game changer som klimatet så desperat behöver. Tanken är att tullarna ska tvinga fram mer verkliga pris på utsläpp även i de länder där varorna tillverkas – i annat fall beläggs de med strafftullar. Därmed skapas ett incitament för länder att beskatta koldioxidkrävande industrier mer. Om det blir verklighet återstår dock att se.

Nyligen inföll Internationella Vattendagen – och dessutom Skogens dag. Just nu rasar som bekant en omfattande debatt om den svenska skogen och inte minst skogsvården. I korthet kan debatten sägas handla om såväl biologisk mångfald (vilket utarmas i “industriskog där det råder så kallade monokulturer), skogen som kolsänka (har vi i ur ett klimatperspektiv “råd” att avverka skog och i så fall vilken skog, hur mycket och när?) samt lönsamhet. Debatten är intensiv och att inte minst biologisk mångfald börjar värdesättas alltmer är tydligt. Motsättningen blev tydlig när VDn för statliga Sveaskog, Hannele Arvonen, fick gå nyligen.

Vatten diskuteras inte lika intensivt i Sverige, men det kanske det borde; till skillnad från t.ex. olja så är ju vatten livsviktigt på riktigt. Dessutom är vatten centralt för våra ekonomiska system. Därför kanske inte så konstigt att när McKinesy skriver i en rapport nyligen: ”However, hope is not lost. Businesses can play a leading role in mitigating the water issue to limit not just their own risk but also the risk of all stakeholders relying on these systems. This can be accomplished by directing action through three spheres of influence: direct operations, supply chain, and wider basin health.” För de som är intresserade av mer information om vatten och vattendagen rekommenderar jag ett besök på svenskbaserade vatteninstitutet SIWIs hemsida.

Månadens rapportrecension

Finansinspektionen kom nyligen ut med sin hållbarhetrapport för 2021. Utgångspunkten är riskdagens beslut från 2015 om att det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling. Mycket intressant (och lättillgänglig) läsning för de som är intresserade av hur finansiella företag arbetar med hållbarhet och hållbarhetsrisker, inklusive hållbarhetsredovisning. I rapporten konstateras bland annat att mer enhetlig standard för hållbarhetsredovisning (globalt) sannolikt kommer inom kort (samtal pågår mellan bl.a. GRI och SASB).  Rapporten ger också en fingervisning om att myndigheternas intresse för hållbarhet fortsätter att öka och att självreglering och företagens goda vilja att ställa om nog inte kommer räcka framöver; det finns t.ex. ingen anledning för banker att avvakta utan de bör redan nu gå före och redovisa sin exponering mot klimatrelaterade risker. I rapporten föreslår FI också att företag i ökad utsträckning bör sätta och redovisa internpris på koldioxid, som en förberedelse mot en mer realistisk prissättning på koldioxid (alla är inte lika övertygade om det förträffliga med detta förslag, vilket jag får återkomma till vid annat tillfälle).

”FI kan inte heller förbjuda finansiella företag att finansiera miljömässigt ohållbara verksamheter och aktiviteter. Men FI kan, och ska, ställa krav på att finansiella företag tar hänsyn till, och hanterar, relevanta risker. Det kan innebära att finansiella företag behöver minska sin finansiering av verksamheter som inte är långsiktigt hållbara eller hålla mer kapital i förhållande till exempelvis klimatrisker.”

Läsning rekommenderas! För övrigt ser jag fram mot framtida rapporter från FI som inte ”bara” fokuserar på klimatet.

 

Månadens reflektion 

Jag tror vi behöver tala mer om vad som är det mest effektiva – och samtidigt etiskt försvarbara – sättet att handla med och i auktoritära länder. Handel leder inte automatiskt till demokrati, vilket Kina förmodligen är det tydligaste exemplet på. Samtidigt är isolering oftast inte någon bra strategi. Inom t.ex. utvecklingssamarbetet finns en hel del exempel på hur förändring kan åstadkommas trots att ledande politiker i mottagarlandet motsätter sig demokratisering. De som deltagit i förhandlingar vet att vägen till målet inte alltid är rak och det kräver såväl uppfinnesrikedom som flexibilitet att nå målet. Även om förhandlingsparten inte alltid har goda avsikter går det ofta att nå resultat – med bibehållen etisk kompassriktning.

Månadens intervju

I tidigare nyhetsbrev har jag vid flera tillfällen nämnt cirkulär ekonomi. Att gå från ett linjärt synsätt till ett mer cirkulärt är nödvändigt om vi vill ställa om mot ett mer hållbart samhälle. Jag tror vi står inför en omställning som kommer sätta stora spår, men riktigt hur är inte riktigt lika tydligt. En del spännande exempel finns påDelegationen för cirkulär ekonomis hemsida. Nedan delar jag också för en intervju med en person som arbetar i en bransch som i högsta grad berörs av denna omställning. Det är tydligt att kunderna i stor utsträckning driver denna förändring men det är också tydligt att det finns mycket kvar att göra och många nya affärsmodeller kvar att utveckla…

Tre frågor till Jim Rendahl, COO på RENTA

Vad är RENTA för bolag?

RENTA är ett i grunden finskt företag som bildades 2015 och kom till Sverige 2018. Vi hyr framför allt ut maskiner – stora som små. Det här är en växande bransch som genomgår omfattande konsolidering just nu, med de för- och nackdelar som det innebär i fråga om att bygga företagskultur, fleet management mm. Men vi har en bra grund att stå på vilket gör att vi är en av de som växer snabbast och vi är redan nu en av de större aktörerna på den svenska marknaden. Idag har vi 44 depåer för uthyrning runt om i Sverige.

 

Vad är hållbarhet i er affär och vem driver den?

Vår affärsidé är att tillgängliggöra bra maskiner till kunder som behöver dem – men inte hela tiden – och därigenom slipper de införskaffa maskiner som de upplever som lite för dyra i inköp. Det innebär ett effektivt resursutnyttjande som minskar åtgången av metaller och annat som behövs för framställning av våra maskiner. Vi ser oss som en del av en framväxande cirkulär ekonomi, där vi lägger det linjära tänkandet bakom oss. Det fanns ju en affär i uthyrning före dess att vi började se på denna verksamhet ur ett hållbarhetsperspektiv, men efterfrågan på mer hållbara produkter och tjänster upplever jag helt klart har fått vår bransch att växa. Och den utvecklingen drivs av våra kunder och våra kunders kunder. För ganska många kunder är hållbarhet en utgångspunkt som de driver stenhårt, inte minst de företag som är så stora och medvetna att de har egna hållbarhetsansvariga.  Vi försöker att se hållbarhet som mer än en miljö- och klimatfråga. Vi har tittat på Agenda 2030 och försöker se hur den kan stärka oss, men inte minst tänker vi att vi vill vara en “good citizen”. Ett schyst företag som tar ansvar även i de lokalsamhällen vi verkar. Och i det ser vi en trend som inte bara handlar om från idrottssponsring utan alltmer om aktörer såsom t.ex. Stadsmissionen.

 

Vad betyder hållbarhet för er framöver?

Dels finns förstås saker vi kan göra för att minska vår egen påverkan ännu mer, såväl vad gäller våra egna utsläpp som andra aspekter av hållbarhet än klimat. Men en ännu större utmaning är att bli vad jag tänker på som “truly sustainable”; att arbeta fram nya affärsmodeller där vi och våra kunder arbetar ännu närmre och kanske delar risker på ett annat sätt. Att gemensamt gå från det linjära tänkandet till det cirkulära och då kanske tala mer om sparsamhet än återanvändning. Här finns en kod kvar att knäcka som vi inte är helt färdiga med ännu.

 

Ending our war [on nature] does not mean surrendering hard-won development gains. Nor does it cancel the rightful aspiration of poorer nations and people to enjoy better living standards. On the contrary, making peace with nature, securing its health and building on the critical and undervalued benefits that it provides are key to a prosperous and sustainable future for all.

-Antonio Guterres, FNs Generalsekreterare, i förordet till ”Making Peace With Nature” (som recenseras nedan)

 

Klimatkrisen –  liksom hotet mot den biologiska mångfalden – ställer oss alla inför vägval. För många företag är detta en överlevnadsfråga, eller som Larry Fink, VD och ordförande för BlackRock (en av världens största fondförvaltare) skev i sitt årliga brev härom veckan:

There is no company whose business model won’t be profoundly affected by the transition to a net zero economy

Men hållbarhet (eller ESG som man ofta säger på engelska) handlar som bekant också om sociala och ekonomiska faktorer. Och att frågorna ofta hänger samman vet vi. Tänk bara på Covid-19 som är ett hot mot såväl ekonomi som hälsa , som förvärras av trångboddhet, utsatthet, fattigdom och sannolikt beror på att människor trängt undan fladdermöss från deras naturliga habitat. De företag som levererar väl på hela spektret av hållbarhet, inte bara klimat, är ofta mer framgångsrika än sina konkurrenter. Eller som Fink skriver i sitt brev: “companies with better ESG profiles are performing better than their peers, enjoying a “sustainability premium.”

Även S&P Global är inne på liknande tankar i en nyligen lanserad trendspaning, som de avslutar med And that means understanding ESG risks and opportunities is a focus that we are invested in for the long haul.

I ljuset av att hållbarhet uppenbarligen är av stor betydelse för investerare är frågan om hur hållbarhet ska mätas och definieras förstås viktig. Därför blir EUs taxonomi för gröna investeringar också alltmer aktuell. Taxonomin (vilket betyder ”indelning”, eller “klassificering”) trädde visserligen i kraft redan i juli 2020 men den är fortfarande under utveckling. Den färdiga taxonomin kan betraktas som ett verktyg för att identifiera miljömässigt hållbara investeringar. Taxonomin hjälper till att avgöra om en investering är miljömässigt hållbar eller inte, utifrån 6 miljömålsättningar som kommissionen fastställt:

1. minska klimatutsläpp 2. klimatanpassning 3. vatten och marina resurser 4. cirkulär ekonomi 5. föroreningar 6. skydd av ekosystem.

I Sverige har taxonomin välkomnats av många inom såväl finansbranschen som bland företag som kommer behöva förhålla sig till och rapportera i enlighet med taxonomin. Samtidigt har det väckts en del frågor och en del oro, inte minst från Svenskt Näringsliv. Det gäller bl.a. hur svensk energi ska klassificeras (t.ex. ses vattenkraft inte som helt ”grön”, inte heller bioenergi).  Direkt eller indirekt kommer sannolikt en stor del av företagen i Europa känna av taxonomin de närmsta åren, och förhoppningsvis blir den ett viktigt bidrag till EUs ”green deal”.

Stort och smått

Nyligen utsåg tidningen Aktuell Hållbarhet de 100 hållbarhetsmäktigaste i Sverige. Detta år tog Svante Axelsson (FossilfrittSverige) över förstaplatsen från Greta Thunberg. Det ska nog ses som en indikation på att Fossilfritt Sverige och dess färdplaner lyckats väldigt väl med sina ambitioner att bidra till en samhällsomställning!  Intressant att notera att ingen på topp 10 är näringslivsprofil och endast två är politiker (Per Bolund och Jytte Guteland).

Så två nyheter som jag tycker är värda att uppmärksamma: Ikea, H&M, Stora Enso och staten satsar på en ny fabrik för framställning av tyg från träd. Ska man tro några av de involverade kan detta vara en game changer i en bransch som brottas med stora hållbarhetsutmaningar.

En annan spännande nyhet är att företaget H2 Green Steel planerar att bygga en storskalig anläggning för tillverkning av fossilfritt stål utanför Boden. Satsningen är inspirerad av men ska inte sammanblandas med Hybrit. Senast 2030 ska företaget tillverka 5 miljoner ton fossilfritt stål per år, är tanken. Henrik Henriksson, idag hållbarhetsprofilerad VD för Scania, ska leda satsningen.

Månadens rapportrecension

Förra veckan lanserade FN-organet UNEP rapporten “Making Peace with Nature: A scientific blueprint to tackle the climate, biodiversity and pollution emergencies”.  Jag vet att många menar att vi redan har fler rapporter om miljön och klimatet än vad vi behöver. Men samtidigt är det något speciellt med rapporter från FN, och inte minst denna typ av mer omfattande rapporter. De hjälper oss bygga global konsensus om vilka problemen är och vad som behöver göras för att möta de utmaningar vi står inför. Och rapporten radar upp problemen och visar hur de hänger samman. Utgångspunkten för rapporten är klimatkrisen, krisen avseende biologisk mångfald och krisen som följer av föroreningar – alla tre skapade av decennier av ohållbar produktion och konsumtion. Kommer vi inte tillrätta med dessa utmaningar så kommer vi ha mycket svårt att nå övriga globala hållbarhetsmål. Dagens ungdom liksom framtida generationer är beroende av en förändring nu, konstaterar rapportförfattarna. Men rapporten visar också på möjligheter, hur kriget mot naturen kan avslutas och skador repareras. Rapporten ger förslag på vad regeringar, finansiella institutioner, civilsamhälle, individer och inte minst näringslivet kan göra. Rekommendationerna är många, samtidigt som det konstateras att: .

“Only system-wide transformation will enable humanity to achieve well-being for all within the Earth’s finite capacity to provide resources and absorb human waste” (p. 28)

En del av denna transformation handlar, som jag skrev en del om i föregående nyhetsbrev, förstås om omställningen mot cirkulära affärsmodeller och cirkulär ekonomi.

 

Månadens reflektion

För varje rapport jag läser och från många av de samtal jag har med kunder, beslutsfattare och med anställda, så blir jag alltmer övertygad om att ESG är en game-changer för såväl näringsliv som offentlig sektor. I Lund, i Los Angeles och i Lusaka. I städer och på landsbygden, för läkemedelsföretag och gruvindustrin, för hotell- och musikbranchen. Att ligga långt fram ger konkurrensfördelar. Att tveka är lite som att fundera över om datorer verkligen är bättre än skrivmaskiner.

Sverige ligger långt fram avseende hållbarhet, vilket gäller såväl näringsliv som offentlig sektor. Men det finns ingen anledning till självgodhet. Vi är beroende av vår omvärld och det finns enormt mycket vi måste lära oss om vi vill fortsätta ligga i framkant. Jag skulle gärna se lite mer nyfikenhet från svensk media, offentlig sektor  – och för all del även från många svenska företag – av vad som händer kring hållbarhet i andra delar av världen.

 

“In a connected world, an outbreak anywhere is a risk everywhere—and, on average, a new infectious disease emerges in humans every four months, with 75% of these new diseases coming from animals.” (Global Risk Report 2021, sid 73)

Stort och smått

För ett par dagar sedan antog regeringen en handlingsplan för cirkulär ekonomi. Visionen är ”Ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material.” Personligen är jag övertygad om att övergången mot en cirkulär ekonomi är omfattande (och spännande) – och kommer påverka såväl företag som myndigheter. Omställningen kommer kräva nya affärsmodeller och stora satsningar. (läs fö gärna min trendspaning kring hållbarhetstrender 2021 här)

Just nu granskar Riksrevisionen AP-fondernas hållbarhetsarbete. Finansmarknaden har som bekant en central roll för att målen i Agenda 2030 ska kunna nås, och AP-fonderna har såväl att säkra en långsiktigt hög avkastning som att ta hänsyn till hållbarhet. Med tanke på den kritik som förts fram mot inte minst AP 7 nyligen i radioprogrammet Kaliber (som jag personligen inte tyckte var helt övertygande) torde det bli intressant läsning. En fråga jag hoppas få läsa mer om är hur stöd till omställning från fossilberoende ska vägas mot avinvesteringar och vad som är mest effektivt.

 

Fossilfritt Sverige har nyligen, tillsammans med bland annat LKAB, Scania och SSAB, tagit fram en strategi för vätgas. Även om vätgas fram tills nyligen inte varit någon stor snackis i Sverige, är det en av de teknologier som fått företag som arbetar med hållbar energi att öka i värde, i vissa fall rusa på börsen. När solproducerad el nu gång på gång visar sig vara ekonomiskt fördelaktigt blir vätgas än mer intressant, också som ett sätt att lagra energi. Vätgas är ju som bekant också centralt i framställningen av fossilfritt stål, som SSAB, Vattefall och LKAB arbetar med inom ramen för Hybrit.  För övrigt har Handelsbankens fond hållbar energi, som innehåller aktier i ett 70-tal företag, ökat i värde med smått otroliga 120% det senaste året. Grattis inte bara till de som tjänat pengar i fonden, utan till oss alla som får vara med och bevittna denna omställning bort från fossilberoende elproduktion.

 

Aktuella rapporter

Nyligen publicerade World Economic Forum sin årligt återkommande Global Risk Report. I år ligger fokus, inte helt oväntat, på pandemin och dess konsekvenser. Rapporten består dels av en beskrivning av de lång- och kortsiktiga risker de 650 tillfrågade ser, dels en genomgång av olika ekonomiska, sociala och industriella utmaningar som påverkar risker och hur risker hanteras. Här behandlas bl.a. digitalisering (”Barriers to digital inclusivity”), ungdomar  (”Youth in an age of lost opportunity”) och pandemin. Vad gäller risker så anses oförmåga att agera på klimathot samt smittsamma sjukdomar vara de som har såväl högst sannolikhet som störst konsekvenser, följt av massförstörelsevapen (konsekvens, inte sannolikhet) och minskad biologisk mångfald (både hög sannolikhet och konsekvens). Andra risker som bedöms ha hög sannolikhet och/eller konsekvens innefattar förlorade arbetstillfällen, extremväder, miljöförstöring, digital ojämlikhet och digital maktkoncentration., sammanbrott av it-infrastruktur och skuldkriser. De olika riskerna delas in i fem kategorier; ekonomiska, miljömässiga, samhälleliga, geopolitiska och teknologiska. Gemensamt för de flesta är att de är skapade av människor och att de kan undvikas av människor. Konsekvenserna av att de faller ut…. Covid 19 får i det sammanhanget kanske trots allt ses som relativt lätthanterbart jämfört med en del av de andra riskerna.  Själv tycker jag fokuset på utanförskap  -oavsett om det gäller arbetsmarknad, digitalisering eller inflytande – och hur det riskerar leda till sociala protester, kändes särskilt relevant (rapporten skrevs så vitt jag vet före stormningen av Kapitolium).

 

En rapport om risker blir naturligt ganska pessimistisk, men jag tycker ändå att de lyfter möjligheter, vilket följande citat får illustrera

“Businesses that reflect societal values, with clarity of purpose not merely empty rhetoric, can support a broad-based and sustainable economic recovery and growth, as well as the strengthening of societal trust and reduction of inequality” (sid 68)

 

 

Månadens reflektion

Snart är vaccinet här och tittar man på erfarenheter från tidigare pandemier så kan vi vänta oss en tid av mer utåtriktat samliv, kanske blir vi också mer riskbenägna (lyssna på DN: ”Efter pandemin: risktagande, vidlyftigt sex och fest” ). Enligt resebranshchen har bokningarna tagit fart. Affärsresandet kommer dock inte återhämta sig i samma takt, spås det. Jag tror att resande mellan länder för mycket gott med sig; det ökar vår förståelse för andra människor och kulturer och det medför ofta ekonomisk aktivitet – tillväxt – som inte bygger på konsumtion av varor. Men priset i form av utsläpp av växthusgaser är väldigt högt. Därför måste vi snarast få till ekonomiska incitament som snabbar på omställningen mot el (för kortare sträckor), vätgas och eventuellt andra lösningar. Det behöver kort sagt bli dyrare att bidra till den globala uppvärmningen. Idag är priset för utsläppen orimligt låga och därmed är incitamenten för en omställning ganska små.